Min hypotyreosresa, del 2

Under sommaren 2007 hade jag alltså slutligen blivit av med Clostridieinfektionen och tänkte att jag nu som läkarna sagt äntligen, ett år senare skulle bli bra. Jag kände mig trött och svag, men tänkte att det inte var så konstigt med tanke på att jag under ett år genomgått 4 ordentliga antibiotikakurer och att bara jag tog det lugnt ett tag så skulle detta ordna upp sig.

Så jag tog det lugnt och vilade mycket, men tröttheten höll i sig, det spelade liksom ingen roll hur mycket jag än sov så fanns den där dagligen hängande över mig som ett moln. På sommaren kände jag att jag blev extremt trött av värmen ute, jag orkade knappt röra mig. Jag kunde även känna att jag blev trött i armarna om jag pratade i telefon och att fingrarna ofta somnade och gjorde ont. När jag väl började komma igång med träningen så var jag totalt utpumpad efter ett pass. Förr kunde jag tycka om denna känsla, men skillnaden nu var att jag var så mycket mer utpumpad av mindre ansträngning, jag orkade nästan inte ta mig hem efter ett pass. Skillnaden mot förr var också att jag inte återhämtade mig, jag kunde vara trött och matt i flera dagar efter ett pass, och då inte enbart fysiskt utan även psyksikt. Om jag cyklade till jobbet fick jag diarré av ansträngningen och mådde så pass illa att jag i stort sett kräktes. Jag var fortfarande ofta ovanligt dålig i magen.

Om jag inte åt regelbundet fick jag också extremt lågt blodsocker vilket kunde vara helt förlamande.

Jag började tappa mängder av hår och huden blev torr och kliade. Det kliade så mycket att jag kliade hål på huden. Jag gick åter till min husläkare och förklarade situationen, han tog en del prover, som alla var normala. Han skickade mig till en mag- och tarmspecialist som efter möte konstaterade att jag hade IBS och borde äta mer fibrer. Jag fick ett bulkmedel utskrivet av honom. Jag blev även skickad till en hudläkare eftersom jag tappade så mycket hår, denne konstaterade att det kan bli så efter en allvarlig infektion och skrev ut något starkt medel som jag skulle tvätta håret i.

På jobbet blev jag konstant smittad av barnen och förkyld och magsjuk om vartannat. Jag kände att jag behövde komma ifrån barnen och förskolemiljön ett tag för att inte bli utsatt för dessa ständiga infektioner. Så jag sökte till en tvåårig utbildning till hälso- Och friskvårdskonsulent vilken jag började på hösten 2008.

Nu hade jag börjat vänja mig vid att ha mindre ork och börjat anpassa vardagen efter detta. Jag drog ner på socialt umgänge och fritidsintressen och gjorde bara det nödvändigaste. Jag kände mig först mycket frustrerad och misslyckad över att behöva ändra om i mitt liv på detta sett, och var avundsjuk på kompisar som verkade orka hur mycket som helst. Att inte längre ha samma ork var en stor sorg som skapade stor stress och irritation. Jag ville ju så gärna bli mitt gamla jag men visste inte hur jag skulle ta mig dit!

Ytterligare ett år gick och jag kände mig inte bättre. Tvärtom kom det hela tiden nya symptom som smög sig på och de gamla symptomen förvärrades. Jag började blöda näsblod ofta, fick sämre hörsel på högerörat, gick upp massor i vikt och hela kroppen verkade samla på sig massa vätska jag, fick ont i leder och blev otroligt ljuskänslig. Jag blev trött i händerna fort, efter att ha skalat 5 potatisar hade jag kramp i dem. Jag som innan varit mycket stark kände att jag inte längre var det. Jag som alltid varit varm frös lätt, och så fort jag satt stilla blev händerna och fötterna iskalla. Det jobbigaste var hela tiden den förlamande tröttheten, för att orka ta mig för någonting var jag tvungen att sparka mig i baken, allt var ansträngande. Jag som förut varit mycket driftig orkade bara med det mest nödvändiga. Ingenting kändes särskilt kul när man hela tiden var trött.

På våren 2009 gick jag till en ny läkare och förklarade situationen. Han tog en hel räcka med prover och ringde en vecka senare, alla proverna var normala. Jag kände mig frustrerad, ville ju veta vad som var fel, och förklarade att jag ju faktiskt fortfarande mådde lika dåligt oberoende av vad proverna sade. Läkaren svarade att eftersom proverna var bra så kunde han inte göra mer för mig. Var jag inte nöjd med resultatet fick jag gå till en annan läkare. Jag gick till en annan läkare på samma sjukhus som bara konstaterade att hans kollega redan gjort allt vad de kunde. Berodde inte mina symptom på stress eller depression? (jag hade vid detta lagen börjat gråta av frustration och uppgivenhet under besöket). Och visst var jag stressad och ledsen, men det berodde enbart på att jag mådde så dåligt fysiskt och att jag var oroad över vad som var fel, och att inte veta vad felet var. Läkaren skickade min vidare till en psykolog som skulle lära mig hantera min stress.

Jag började gå till psykologen vilket i och för sig var skönt. Hon konstaterade liksom jag gjort innan att min stress berodde på mitt fysiska mående. Under sommarlovet från skolan tänkte jag att om jag passade på att verkligen ta ledigt under hela sommaren och bara ta det lugnt så skulle jag kanske bli bättre.

Under denna tid började symptomen dock förvärras ännu mer och jag började tro att jag var allvarligt sjuk, att jag hade MS eller cancer vilket naturligtvis gjorde att jag mådde ännu sämre. Jag var lika trött trots att jag var helt ledig från alla måsten. En ny läkare trodde mina problem med händerna berodde på karpaltunnelsyndrom och skickade mig till en handspecialist. Handspecialisten kunde se en viss svaghet i mina händer och skickade mig till en neurolog. Neurologen gjorde en neurologisk undersökning som var utan anmärkningar. Då blev jag skickad till en annan neurolog som testade nerverna med ström. Inte heller hon kunde hitta några fel (vilket i och för sig var skönt).

När jag tog upp tröttheten med min gynekolog tittade han menande på mig och sade att jag faktiskt inte var 20 längre, jag började bli äldre (34) och det var livets gång att orken då minskade. Dessutom bar jag ju på en hel del övervikt, om jag bara gick ner i vikt skulle jag bli mycket piggare. Jag fick med mig en klapp på axeln och en broshyr om viktväktarna. Tårarna brände i mina ögon när jag gick därifrån.

Så i slutet av sommaren satt jag hemma hos mamma och pappa och läste i en gammal hemmets journal. En artikel om en kvinna fångade mitt intresse. Hon hade ju precis samma symtom som jag, och tydligen kunde inte hennes sjukdom påvisas med dagens blodprover.

Fortsättning följer J

angående många ämnen jag bloggar om

Många av de saker jag bloggar om kan ibland vara kontroversiella och ej vedertagna inom den västerländska vetenskapen. Jag tar upp dem därför att det är ämnen som fångat mitt intresse, och som jag tror kan vara en hjälp på min egen resa mot bättre hälsa - jag tänker att om det kan vara till hjälp till mig själv kanske det kan hjälpa någon annan. Jag bloggar både därför att jag vill dela med mig av allt det som jag läser om, men också för att samla en egen kunskapsbank och befästa saker som intresserar mig.

Allt som jag skriver behöver inte stämma, det gäller för sig som läser att själv vara kritisk och ta till dig det du vill. Ingen behöver tro på det jag skriver bara för att jag gör det. Jag försöker också vara öppen för att ständigt revidera min uppfattning.

Min egen erfarenhet är dock att jag själv vill ha ett mer öppet sinne för nya möjligheter, samt att allt inom vetenskapen inte går att bevisa. Sanningen förändras ständigt, det man idag skrattar åt kan vara morgondagens sanning. Som exempel kan jag nämna den unge ungerska läkarstudent som på 1830-talet först funderade kring om man inte borde tvätta händerna inom sjukvården för att minska dödligheten i tex. barnsäng. När han började göra detta på sjukhuset han arbetade sjönk dödligheten bland födande kvinnor från ca 30% - 2%. Istället för att ta till sig läkarens goda resultat förkastade man hans teori och stoppade honom på psyksjukhus. Kan det kanske vara så att saker vi idag skrattar åt kommer att vara morgondagens sanning? Förändring tar tid.

Min erfarenhet säger mig också att jag inte alltid kan förlita mig på att en läkare ska hjälpa mig till bättre hälsa, eller ens att det de säger att jag bör göra är bra för mig (att göra som läkare sagt till mig har ju orsakat bakterieinfektion i tarmen vilket sen har lett till hypotyreos och utmattade binjurar hos mig). Läkare är inga allsmäktiga gurus som alltid vet vad som är bäst för dig. När alla läkare säger mig att jag är helt frisk trots att jag mår skräp har jag två val. Antingen lyssna på dem och fortsätta gå omkring och må dåligt, eller ta saken i egna händer och faktiskt själv göra något åt situationen. Jag väljer det senare.

Genom att göra detta val måste jag också gå utanför konventionerna och tänka utanför ramarna för att försöka hitta det lösning som passar mig som individ bäst. Detta behöver inte vara samma sak som att det passar dig som läser - eller så gör det det. Hur som helst är det upp till dig som läser att själv bestämma detta.

Orsaken till hjärt-kärlsjukdom

Måste rekommendera ALLA att läsa denna viktiga artikel av en amerikansk kärt-kärl-specialist, där han tar upp den verkliga orsaken till hjärtsjuksdom: http://www.kostdemokrati.se/scoop/2012/03/13/varldsberomd-hjartkirurg-talar-ut-om-vad-som-egentligen-orsakar-hjartsjukdom/

Läckande tarm, del 1

Efter 6,5 år och ett par hyllmetrar utlästa böcker, diskussioner och informationshämtning på nätet tror jag att jag klurat ut vad som är grundorsaken till min hypotyreos, trötthet och IBS : nämligen läckande tarm. Jag tror att jag drabbats av detta pga. av att min tarm blivit så pass skadad efter tre clostridie didfficille-infektioner vilka jag tidigare skrivit om. För att jag ska bli frisk är det därför detta jag i första hand behöver fokusera på att åtgärda.

Läckande tarm kan orsaka eller vara inblandad i en hel räcka med sjukdomar som: ME (kroniskt trötthetssyndrom), glutenintolerans, eksem, autism, IBS, psoriasis, reumatism, Chrohns sjukdom, hypotyreos, allergier, astma, näringsbrister, autoimmunitet, artrit, MS, fibromyalgi mm.

Många symptom kan associeras med syndromet, några av dem är: magsmärta, svullen mage, ledvärk, muskelvärk, förstoppning, diarré, trötthet, utmattning, feber som till synes inte har någon orsak, hjärndimma, gaser, dåligt immunförsvar, humörsvängningar, dåligt minne, hudutslag, låg tolerans vid träning, återkommande urinvägsinfektioner mm.

Vårt matsmältningssystem är oerhört komplicerat och ska förvandla den mat vi äter till mikroskopiska partiklar vilka cellerna sen ska använda till energi, underhåll och reparation. Detta system står också för 70-80% av vårt immunförsvar. Tarmen är barriären som bestämmer vad som ska få komma in i vår kropp och vad som ska åka direkt ut igen. Den ska släppa igenom näringen men samtidigt blockera gifter, för stora molekyler och bakterier. För den som har läckande tarm har tarmen av någon orsak blivit så pass skadad att saker som normalt inte ska ta sig ut till cellerna ändå hamnar där.

Tarmen är täckt av små celler som kallas entrocyter, på dessa entrocyter finns ytterligare mängde av ännu mindre entrocyter, microentrocyter (tarmluddet), man kan tänka sig dem som alla de små ludden på handduken. Etrocyterna är täckta av ett lager bakterier och slem som skyddar tarmen. Tarmluddet producerar matsmältningsenzymer, absorberar näring och blockerar samtidigt substanser som inte är bra för kroppen.

Mellan tarmludden finns små sammanbindningar (desmosomes på engelska) vilka gör att entrocyterna sitter tätt, tätt ihop och därigenom släpps inga för stora partiklar ut. Men om tarmslemmhinnan av någon anledning blir irriterad kommer dessa sammanbindningar att luckras upp och större mellanrum bildas. Detta leder till att för stora partiklar tillåts att passera ut genom tarmen. Ju mer förstörd tarmslemhinnan blir, desto fler och större partiklar kommer genom dessa håligheter ut i kroppen. Immunsystemet kommer då att reagera på dessa främmande partiklar som felaktigt släppts igenom genom att reagera med antikroppar mot dem. Detta leder till ökad inflammation i kroppen. Dåliga bakterier, svamp och osmält mat passerar nu ut i kroppen och koloniserar andra delar av kroppen och orsakar obalanser i andra organ i kroppen.

Tarmslemhinnan är också täckt av ett lager av goda och onda bakterier. För att tarmluddet (entrocyterna) ska må bra och överleva krävs att vi har en god bakterieflora i tarmen. De dåliga bakterierna tar nämligen kål på tarmluddet. Så länge de goda bakterierna är fler kan de hålla de dåliga bakterierna i schack. Men många av oss har av diverse orsaker ingen god bakterieflora vilket leder till att de dåliga bakterierna få ta över och lever loppan, vilket slutligen alltså leder till att vår tarmslemhinna blir i så dåligt skick att den släpper ut helt felaktiga saker ut i kroppen.

Det är ju just detta som hände i min tarm efter att jag ätit antibiotika. Antibiotika tar ju död på alla bakterier, goda som onda, och har vi otur (som jag i detta fallet), är de första bakterierna som hittar tillbaka efter en sådan kur av den dåliga sorten. Eftersom det är rent i tarmen från bakterier möter de dåliga bakterierna inget motstånd utan tillåts härja fritt och orsakar massa skada. Det är därför det är så viktigt att hela tiden fylla på med goda bakterier, speciellt om du ätit antibiotika.

Från en klok kvinna i en av grupperna på facebook fick jag också förståelse för hur läckande tarm och min hypotyreos hänger ihop samt varför tyvärr medicinerna för sköldskörteln tyvärr slutar fungera på mig efter ett par månader. Hon menar att binjurarna, vilka är de organ som hjälper oss hantera all sorts stress i kroppen blir överbelastade (jag har fått kortisolbrist konstaterad vilket innebär att binjurarna är utmattade). Detta eftersom läckande tarm är en extremt stor stressor för kroppen. Binjurarna och en av dess hormoner kortisol är nära kopplade till sköldkörtelhormonerna eftersom denna hormon hjälper skölkörtelhormonerna in i cellerna. När binjurarna är utmattade orkar de inte med vanlig ämnesomsättning utan blockerar istället sköldkörtelhormonernas effekt för att få hela systemet att gå på lågvarv och vila. Detta för att få dig att ta det lungt och inte fresta på kroppen ännu mer. Om du då äter sköldkörtelhormoner kan du till en början må bättre då ämnesomsättningen ökar (så var det för mig). Men eftersom du inte åtgärdat orsaken till att kroppen är stressad och har låg ämnesomsättning (läckande tarm) kommer kroppen så småningom att åter igen att dra ner på ämnesomsättningen eftersom den helt enkelt vill att du ska ta det lungt tills det att du läkt. För att bli frisk från hypotyreosen måste jag alltså först laga tarmen. Jag vill tillägga att all hypotyreos inte är orsakad av läckande tarm. Hypotyreosen kan ha många orsaker, men för mig (och kanske flera) tror jag att det är så här.

Läckande tarm orsakar också levern mycket extra arbete eftersom det är detta organ som ska rena oss från gifter och främmande saker i kroppen. Den läckande tarmen gör att levern har fullt upp med att rena oss från osmält mat, inflammagener och bakterier. Detta leder till att den inte har tid att göra sitt egentliga arbete, att neutralisera oss från gifter som kommit in i kroppen (via ex alkohol, mediciner, miljögifter i omgivningen). Levern kommer då att lagra gifterna i fettet för att ta hand om dessa senare när den får tid över. Men en kropp som hela tiden läcker ut nya gifter genom tarmen gör att levern aldrig får någon tid över. Detta leder både till att levern bli överbelastad samt att vi lagrar mängder med gifter i kroppen. Att din lever är överbelastad kan du märka på att du är känslig för dofter som parfym och röklukt samt att du har svårt att tolerera även mindre mängder alkohol (båda dessa stämmer på mig).

Detta var första delen om läckande tarm men en förklaring om vad syndromet innebär. Jag kommer senare också att ta upp vad som orsakar syndromet samt vad du kan göra för att läka tarmen.

Vill du läsa mer om läckande tarm kan jag rekommendera:

Leaky gut syndrome – Elisabeth Lipski http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0879838248

Gut and Psychology Syndrome  (GAPS)– Dr Natascha Cambell-McBride http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0954852028

Denna hemsida om GAPS är också väldigt bra: http://tarmochpsykologi.wordpress.com/vad-ar-gaps/

 

 

 

Boktips: Kinesisk medicin av Suzanne Schönström

Jag på kinesiska muren

Jag har länge intresserat mig för kinesisk medicin (TCM) och provat på både akupunktur, shiatsu och Qigong. Därför kände jag ett sug att lära mig lite mer om detta ämne. Jag hittade då denna bok. Boken Kinesisk medicin är en grundläggande bok som på beskriver TMC på ett lättbegripigt sätt. TMC har effektiva och skonsamma behandlingsmetoder som ofta fungerar bra att kombinera med västerländsk medicin. TMC vilar till skillnad från vår egen medicin på en flertusenårig historia.

Det som tilltalar mig mycket med denna metod är att man ser på kroppen på ett holistiskt sätt, kropp och själ hör ihop. Balans är ett annat viktigt nyckelbegrepp. Vid behandling vill man här hitta orsaken (roten) till sjukdomen och inte bara behandla symptomen (grenarna). Detta är något som jag tycker att västerländsk medicin ofta missar. Jag kan bara gå till mig själv där jag länge blev behandlad med diverse salvor för eksem istället för att någon tog reda på varför jag hade eksem. Eksemen berodde på att min magen inte var i balans, det var alltså grunden till min problematik och så länge man inte gjorde något åt detta skulle inte eksemen försvinna. I kinesisk medicin anser man också att om man skär av en gren (dvs. "botar" ett symptom) växer det genast ut två nya grenar, dvs sjukdomen manifesterar sig på något annat sätt. Detta så länge man inte går till roten och behandlar den, detta är något jag själv tror mycket på.

Man vill i TMC också diagnostisera människor så tidigt som möjligt för att ge människan en större chans att bli frisk. Detta är något som många av oss här i väst bör ta till sig anser jag. "Man ska ju inte gnälla i onödan". Vi biter gärna ihop och kämpar på tills att det gått så långt att vi blir rikigt sjuka. Då tar det ofta väldigt mycket längre tid att bli frisk än om vi från början hade lyssnat på det vår kropp försökte säga till oss. Följande citat i boken exempflierar detta:

"En viktig del för att förebygga sjukdomar är att lyssna på kroppen. Den signalerar på olika sätt obalanser som uppstår. Är man trött och eventuellt känner av en begynnande förkylning är det viktigt att låta kroppen vila. Vilan man inte när en sjukdomsfaktor når de yttre lagren, finns en risk att den går längre in i kroppen och därmed försämras situationen."

Jag tycker själv att vi har mycket att lära av det kinesiska sättet att se på sjukdomar och medicin. Efter att ha läst boken känner jag att jag har fått en bra och genomgripande inblick i TMC. Jag kan varmt rekommendera denna lättlästa bok.

Här kan du läsa mer om boken samt köpa den: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127355292

Weston Price

Under de senaste 200 åren har vår kosthållning förändrats radikalt. Våra gener är dock stort sett identiska. Under 4 miljoner år var vi människor jägare och samlare, vi åt nötter, frön, bär, frukt, fisk och kött. För 8-10-tusen år sedan blev vi jordbrukare och mjöl och mjölkprodukter blev då en stor del av vår diet.

De senaste 200 åren har finmalt mjöl, raffinerat socker och tillsatser tillkommit till vår dagliga kost och frågan är vad dessa okända ämnen och mängden av dem gör med våra kroppar? I sverige åt vi år 1700 0,1 kg socker per person och år, år 1750 var mängden 4 kg, dagens siffra har ökat till häpnadsväckande 40 kg socker per person och år. Våra urgamla gener är gjorda för en mindre mängd socker och inte det bombardemang av ämnet många av osss idag torterar våra kroppar med. Det samma gäller tillsatser, dessa ämnen är helt okända för våra kroppar vilket gör att kroppen hela tiden måste arbeta med att rena oss från det vi äter och som egentligen ska nära oss. Detta blir en stor påfrestning och belastning för hela systemet vilket slutligen kommer till uttryck i diverse krämpor och sjukdomar.

Min åsikt är att de flesta sjukdomar vi bär på är orsakade av felnäring och undernäring. Många av oss är undernärda trots att vi är överviktiga eftersom vi proppar i oss massa energi men ingen näring. Detta gör att kroppen skriker efter mer energi eftersom den inte får i sig de ämnen den behöver för att fungera optimalt, och så äter vi ännu mer felaktigheter, och så är den onda cirkeln igång. Det som är positivt är att vi genom att börja äta rätt kan vrida tillbaka den onda cirkeln och laga våra kroppar igen. Jag själv tror att vi kan bota de flesta sjukdomar genom att nära kroppen med det den behöver.

På 1930-talet fanns det en banbrytande forskare inom näringsområdet som hette Weston Price. Han var tandläkare och hade sett att människor med bred käke, hade färre infektioner, allergier och hål i tänderna. De som hade smalare käke och sneda tänder var oftare mer sjukliga. Han funderade över hur detta kunde komma sig och började en expedition världen över för att besöka urbaniserade/ isolerade befolkningar. Väl där undersökte han deras kost, hälsa och fysik.

Det intressanta var att dessa folkgrupper åt väldigt skiftande kost. Massajerna i Afrika åt nästan uteslutande rått kött, blod och mjölk. Inuiter på Grönland åt fisk, säl och annat från havet. I avlägsna byar (på den tiden) i Schweiz åt man mycket bröd och mjölk. I diverse stammar i Sydamerika levde man nästan enbart av vegetarier. Det gemensamma var dock att de var mycket mer friska och inte drabbades av samma sjukdomar som oss i västvärlden. De hade breda ansikten med plats för alla tänder, vilket ledde till att dessa var raka och vita. De hade heller inga hål i tänderna.

Ursprungsbefolkningarnas kost innehöll i jämförelse med  den västerländska:

• Inget raffinerat socker
• Färre kalorier men mer näring
• Inga raffinerade produkter (halvfabrikat eller tillsatser)
• 10 gånger högre halt av A/D- vitamin
• 5 gånger mer B-vitamin
• 5 gånger mer C-vitamin
• Fler mineraler och vitaminer generellt

Han besökte också folkgrupper som övergått till en mer västerländskt influerad kost. Bland dessa människor dök åter sjukdomar som diabetes, cancer och hjärt/kärl-sjukdomar upp, något som lyst med sin frånvaro hos de isolerade folkgrupperna. De hade liksom hans patiener också oftare snea tänder med hål i. Det var alltså livsstilen och inte generna som var avgörande för hälsan.  Weston ansåg att det var kosten under uppväxten som avgjorde huruvida våra huvuden växte sig tillräckligt breda för att tänderna skulle få plats, något som alltså korrelerade med god hälsa.

Detta kan idag anses rätt så kontrovesiellt, men efter att ha läst en hel del om hans forskning tror jag själv att det ligger mycket i det han kom fram till. Det som är viktigt att ta med sig tycker jag är att vi inte är offer för våra gener utan hur vi väljer att leva avgör vårt öde. Med de sagt vill jag tillägga att generna så klart också har viss betydelse. Jag själv känner i alla fall en oerhörd skillnad på hur jag mår, beroende på om jag ätit saker som är bra för mig eller inte.

Det vi ska ta med oss från Westons arbete är att vi kan äta många skiftande saker och må bra, så länge de är oprocessade och ekologiska och innehåller saker vår kropp vet hur den ska hantera (dvs. inga tillsatser eller hel/ halvfabrikat). Vad du själv mår bäst av, vegetariskt, veganskt, LCHF, raw-food, paeoitisk kost eller något annat, det känner du nog bäst själv. Jag som inte äter mjölprodukter känner tex direkt om jag fuskar någon gång att jag blir trött, dålig i magen och svullnar. Det samma händer om jag dricker mjölk eller äter massa socker. Därför har jag insett att för just mig är det bäst att unvika dessa produkter, så behöver det inte vara för alla, det är detta som är det fantastiska med oss människor.

Här kan du läsa mer om Weston Price: http://www.westonaprice.org/

Kan också varmt rekommendera denna föreläsning om Westons forskning: http://www.youtube.com/watch?v=p3ehzZ3yNyw&feature=related

Min hypotyreosresa so far, del 1

Innan jag blev sjuk var jag en väldigt aktiv människa som tränade mycket, jag höll ständigt igång och trivdes med det. Ju mer fullklottrad almanackan var desto bättre. Jag pluggade, tränade på gymmet, jobbade extra, red flera dagar i veckan, satt med i diverse styrelser och arbetade ideellt, träffade kompisar och klämde gärna in en och annan extra kurs bara för skojs skull. Jag ansågs vara ovanligt stark och tyckte om att ta i. Jag blev stressad och orolig när jag inte hade massa saker inplanerade. Jag kunde se ner på människor som var mindre aktiva och tänkte om de som sa sig inte orka, vadå – det är väl bara att anstränga sig lite, jäkla latmask!

Så kom våren 2006, som förskollärare jag är blir man rätt så ofta smittad av barnbaciller. Jag hade fått halsfluss vilket inte var helt ovanligt eller särskilt konstigt. Senaste gångerna jag hade fått kåvepenin hade jag dock fått en stark reaktion mot dem och frågade läkaren om det fanns någon annan antibiotika jag kunde få. Det skulle jag aldrig gjort, för det läkaren då gjorde var att skriva ut ett gift som skulle förändra hela mitt liv, dalacin. Naturligtvis visste varken läkaren eller jag detta då. Jag åt antibiotikan och blev frisk från halsflussen, jag märkte dock att jag blev ovanligt dålig i magen och fick kliande prickar på magen. Som duktig flicka man är han man ju dock lärt hur viktigt det är att äta hela kuren vilket jag också gjorde. Det gick några dagar och jag var fortfarande dålig i magen, men jag har alltid haft känslig mage och tänkte att det går nog över snart.

På fredagen någon vecka efter att jag ätit klart kuren var jag ute och festade på stan med ett par kompisar. Klockan var inte särskilt mycket när jag började känna att jag mådde lite illa. Jag tyckte det var konstigt eftersom jag bara druckit en cider. Mina kompisar skrattade lite åt min låga alkoholtolerans när jag meddelade dem att jag nog var tvungen att åka hem. Väl hemma kräktes jag och började sedan frysa, frysa som jag aldrig frusit förr. Hela natten låg jag påbyltad med mängder av kläder och filtar och skakade. På morgonen sjönk febern dock något och jag kände mig lite bättre. Var dålig i magen men tänkte logiskt att jag smittats av magsjuka på jobbet.

Jag stannade hemma från jobbet och tänkte att det går nog över om någon dag eller två. Men det gjorde det inte. Så fort jag åt (för jag hade matlust) rasslade det bara till som en berg och dalbana och maten kom snabbt ut i andra ändan. Jag hade feber och var mycket matt. Efter en vecka gick jag till läkaren som inte tog några prover, utan bara konstaterade att magsjukor idag tar längre tid innan de går över samt att man även kan återsmitta sig själv. Han sjukskrev mig en vecka till och gav mig tips på snäll mat jag skulle äta.

Jag lyssnade på läkaren och åt snäll mat, men jag var lika dålig i magen trots detta. Från sjukvårdsupplysningen fick jag tipset att testa att försöka med att fasta några dagar. Jag gjorde detta under några dagar och kände mig lite bättre men fortfarande inte alls bra. Jag gick till läkaren igen för jag kände att jag nu trots att det gått 16 dagar sen jag blev sjuk inte var riktigt redo att gå och jobba ännu. Denna läkare tog heller inte han några prover utan konstaterade frankt att jag inte kunde stanna hemma hur länge som helst för en simpel magsjuka, jag var ju trots allt lite bättre. Max i två dagar till kunde han sjukskriva mig. Under dessa dagar blev jag åter sämre, fick mer feber, sprang på toaletten 30-40 gånger om dagen oberoende om eller vad jag ätit. Jag hade gått ner ca 10 kg i vikt eftersom jag inte fick behålla någonting. Dessutom hade mina knän börjat svullna upp så att jag inte längre kunde böja på benen.  

Då åkte jag till infektionskliniken på Östra. Här tog man äntligen en hel räcka med prover på mig och efter två dagar fick jag besked om att jag hade drabbats av något som kallas för clostridie difficile-infektion. Jag hade ingen aning om vad detta var men det kändes oerhört lättande att få redan på vad felet var.

Så här står det på smittskyddsinstitutets hemsida om bakterien:

”Att man vid antibiotikabehandling kan få tarmproblem har varit känt sedan länge. Orsaken har ansetts vara den att man rubbar den normala tarmfloran. C. difficile är en sporbildande bakterie vars sporer kan överleva i omgivningen runt smittade personer under lång tid och därigenom lätt spridas till andra. Bakterien kan bilda gifter, toxiner, som verkar irriterande på tarmslemhinnan.

Symtomen börjar vanligen under pågående antibiotikabehandling men kan även debutera efter avslutad kur. Sporadiska fall, utan koppling till antibiotikabehandling, förekommer.

Sjukdomsbilden kan variera från mycket lindrig diarré till, vilket lyckligtvis är sällsynt, en stormande sjukdomsbild med hög feber och blodiga diarréer. I det sistnämnda fallet kan man se mycket uttalade skador på tarmslemhinnan. Dödligheten här anges vara cirka 20 procent.

En lindrig sjukdomsbild är alltså det vanligaste, och här kan det ofta räcka med att man avslutar antibiotikabehandlingen för att tillståndet ska gå tillbaka. Patienter med svårare sjukdomsbild eller som fortsätter att ha tarmbesvär, trots utsatt medicinering, kan i regel framgångsrikt ges andra antibiotika som slår ut C. difficile-bakterierna.”

Enligt läkarna på Östra är det känt att man av Dalacin som jag fick oftare drabbas av denna infektion och att man tillsammans med antibiotikan alltid ska äta probiotika (goda magbakterier). Tyvärr visste min läkare inte om detta och inte jag heller på den tiden. Därför vill jag tipsa alla som äter någon form av antibiotika som ju dödar alla bakterier i magen, både goda och dåliga att fylla på med massor av goda bakterier så att inte de dåliga får fäste och får chansen att göra dig sjuk.

Av läkarna fick jag nu en annan form av antibiotika och blev bättre. Jag hann arbeta en vecka innan jag började märka att symptomen kom tillbaka. Det blev ytterligare en kur med antibiotika och denna gången blev jag äntligen bättre. Enligt läkarna på östra skulle man inte få några som helst men av sjukdomen och inga återbesök behövdes. Trots att jag vid detta laget varit sjuk i 7 veckor. Jag återgick till vardagen men kände mig fortfarande svag, jag tänkte att bara jag vilade ordentligt under semestern skulle jag bli bättre och mitt forna starka jag. Under hösten var jag dock fortfarande mycket dålig i magen och var väldigt trött. Jag gick till min husläkare som bara sade att det bara var att avvakta så skulle jag bli bättre. Jag avvaktade några månader till men blev inte bättre. Jag åkte till östra och tog nya prover vilka visade att bakterien fanns kvar. Denna gång fick jag en dunderkur med antibiotika som jag åt under en hel månad. Detta dödade så slutligen bakterien i magen. För vid nya prover fanns den inte kvar.

Jag var glad, nu skulle jag äntligen, ett år senare få tillbaka mitt liv och min ork, trodde jag, men ack vad jag bedrog mig…  Detta blev ett långt inlägg forstätter därför berättelsen i ett annat inlägg. Spännande fortsättning följer alltså J

 

Torrborstning

Daglig torrborstning är ett underbart sätt att hålla huden fräsch. Torrborstning avlägsnar döda hudceller, stimulerar akupunkturpunkter, rensat lymfsystemet, väcker ditt immunsystem, reducerar celluliter och ökar cirkulationen i kroppen.

Varje dag släpps ungefär ett halvt kilo kroppsavfall ut genom vår hud. Om din hud är tilltäppt återabsorberas gifterna istället för att föras ut. Det är tex normalt att man får finnar under en reningskur, eftersom din kropp då tar tillfället i akt att släppa ut upplagrade gifter. Detta kommer att gå över och genom torrborstning hjälper du kroppen att göra sig av med gifterna snabbare.

Du kan köpa en bra torrborste i naturmaterial på många hälsokostbutiker.Jag har valt att köpa en med långt skaft eftersom det då är enklare att nå överallt. För att undvika att borsten möglar ska du rengöra den varje vecka med tvål och låta torka därefter, annars kan den börja mögla.

Du börjar borsta längst ned vid fötterna och arbetar dig upp mot hjärtat. Ge särskild tid och uppmärksamhet till ojämna områden. Var mer försiktig med extra känsliga områden som brösten. Gör proceduren innan du kliver in i duschen eller badet. Din hud kommer att tacka dig :)

Stress

Under många miljoner år har vi mänskliga varelser levt under likartade förhållande. Våra kroppar och hjärnor har under lång tid utvecklats och anpassats för att vi på bästa sätt ska överleva. När vi levde som jägare på savannen lurade dagligen faror som hotade vår överlevnad. Vår kropp skapade då en finurlig mekanism för att överleva farliga situationer, nämligen stressreaktionen.

När en fara hotar reagerar vår kropp omedvetet för att få oss att prestera på max under några korta ögonblick. Vi kunde välja mellan att fly eller kämpa, eller om det var riktigt illa, att spela död. När vi spelar döda anser vi att situationen är så pass överväldigande att vår största chans att överleva är att låtsas vara ett osmakligt lik. Detta händer ofta när stressen blir överväldigande, vi drar oss då gärna undan från omvärlden.

 Här följer ett par exempel på vad som händer inne i kroppen när vi blir stressade:

·         Genomblödningen i musklerna och hjärnan ökar för att få dig snabbare, starkare och reaktionssnabb.

·         Genomblödningen och aktiviteten i mag/tarm-kanalen och könsorganen minskar eftersom dessa inte behövs för överlevnad.

·         Din lever släpper ifrån sig den glukos som lagras där för att ge dig en extra enerigboost vilket gör dig starkare gör en stund. Alla dina depåer av energi töms för att överleva denna farliga situation.

·         Luftvägarna vidgas och andningsfrekvensen ökar, andningen blir också ytligare.

·         Pupillerna vidgas för att du ska kunna se bättre från alla håll.

·         Alla sinnen skärps och du kanske hoppar till för minsta ljud.

·         Blodets levringsförmåga ökar och ytliga blodkärl drar ihop sig för att minska risken för blodförlust vid skada.

·         Blodtrycket och hjärtfrekvensen ökar.

·         Immunförsvaret aktiveras för att förebygga infektioner eftersom risken för sårskador nu är stor.

·         Endorfiner utsöndras för att vi inte ska känna smärta.

·         Stresshormoner som kortisol utsöndras. Dessa gör bl.a. att blodtrycket ökar och vi blir mindre känsliga för insulin.

·         Vi svettas i händer och fötter för att lättare få fäste i ett träd som vi kan rädda oss upp i.

·         Vi spänner muskler för att skadas mindre om vi skulle bli rivna eller få en pil skjuten på oss.

När man tänker efter är det fascinerande att tänka på vilket otroligt komplicerat system vår kropp har för att rädda oss ur farliga situationer. När detta system är på under korta stunder är det också gynnsamt för oss. Vi behöver en balans mellan stress och lugn för att må bra. Problemet idag är dock att många av oss inte lyckas bekämpa eller springa ifrån lejonet på savannen utan detta system är ständigt påslaget i vår kropp vilket gör att den töms på energi och oåterkalleligen bryts ner.

När våra förfäder hade undkommit lejonet varvade de ner och pustade ut. I dagens samhälle är vi ständigt påkopplade och inte lika bra på att varva ner från vår stress.  Att ha många järn i elden och ständigt vara på språng är något som ses som positivt och många ser upp till människor som lever på detta sätt. Denna norm är ett stort samhällsproblem eftersom den gör oss sjuka. Tills för några år sedan var jag själv en av dessa människor. Jag var stolt över min fullklottrade almanacka och mådde dåligt om jag inte ständigt var aktiv. Detta slutade med att jag höll på att bränna ut mig. Detta eftersom det dagens samhälle finns det oändliga möjligheter, du blir aldrig färdig, det finns alltid något nytt att lära sig eller något du kan bli bättre på. Jag har numera lärt känna min kropp så bra att jag vet när den viftar med röd flagg och vill att jag lugnar ner mig, jag vet också nu att jag måste lyssna på den om jag vill må bra. Vad händer då med en kropp som lever i ett ständigt gaspådrag och aldrig får chansen att återhämta sig? Här följer några exempel:

·         Vi får massa näringsbrister eftersom kroppen hela tiden tömmer sig på resurser när vi är stressade.

·         Det blir en obalans mellan nedbrytande (stress) och uppbyggande (vila) system i kroppen, vi behöver en balans mellan dessa för att må bra.

·         Stress leder ofta till dålig sömn (det går ju inte att sova när vi är hotade till livet). Under sömnen sker mycket återhämtning och tillväxthormoner som lagar kroppen arbetar för fullt, detta gäller även hos vuxna. Den störda sömnen gör att dessa hormoner inte får chansen att göra sitt jobb.

·         Långvarig okänslighet för insulin kan leda till metabola syndromet och slutligen diabetes.

·         Den allmänt ökade spänningen i kroppen gör att vi till slut får värk i kroppen.

·         Produktionen av könshormonenr minskar och vi blir mindre fertila.

·         Eftersom stress minskar blodförsörjningen till mage och tarm får vi ofta mycket problem med den vilket leder till ytterligare näringsbrister.

·         Ständigt ökat blodtryck ökar risken för hjärtproblem. Eftersom blodet koagulerar snabbare ökar också risken för infarkt och stroke.

·         Immunförsvaret blir uttröttat av att vara ständigt påslaget vilket leder till att vi blir mer infektionskänsliga.

·         Om vi spelar döda sparar vår kropp på all energi utan att förbruka något, vi blir sugna på att äta massa onyttigt för att samla mer energi, detta för att vi ska vara så starka som möjligt vid en eventuell ”slutlig kamp”.

·         Ständigt för höga nivåer av stresshormonet kortisol elder till att balansen i kroppen rubbas. Kroppen försöker då kompensera genom att minska kortisolet vilket kan leda till störningar i minne och koncentration eftersom kopplingarna mellan nervcellerna temporärt förstörs. Vi blir också nedstämda och mer mottagliga för autoimmuna sjukdomar (ex. ms, reumatism och hypotyreos), eksem och allergier.

·         Man kan också (som jag) drabbas av att binjurarna som tillverkar kortisolet till slut blir utbrända av att ständigt gå på högvarv – de klarar inte längre att producera tillräckligt av hormonet. Detta leder till massa symptom men bl.a. att du blir trött, får svårt att hantera värme, blir ljuskänslig mm. Framför allt kan du få svårt att hantera stress i framtiden och bli mer stresskänslig.

Vår kropp är en fantastisk mekanism som utformats för att vi ska överleva. Vår urgamla kropp har dock inte hängt med i den snabba samhällsutvecklingen utan reagerar fortfarande på samma sätt även om omständigheterna inte är de samma längre. Därför gäller det att vi förstår hur dessa mekanismer påverkar oss. Detta för att vi ska ha en fortsatt god hälsa. Så ha inte dåligt samvete om du sover länge eller bara softar en dag, din kropp kommer att tacka dig för detta i framtiden.

Boktips: Grönt för livet

efter att ha fått denna bok rekommenderad av både en på facebook och en kompis till mig gjorde jag slag i saken och köpte den. Jag har inte ångrat inköpet.

Författaren Victoria Boutenko och hennes familj led av dålig hälsa. Hennes man hade hypotyreos och ledgångsreumatism och läkaren ansåg att han skulle dö inom 2 månader om han inte opererade bort sin sköldkörtel. Själv hade Viktoria stora problem med hjärtat och var kraftigt överviktig. Deras två barn hade astma respektve diabetes. De sökte med ljus och lykta efter en alternativ metod som skulle kunna hjälpa dem och fann slutligen raw food (= att endast äta mat som ej är upphettad över 47 grader, detta medför att alla enzymer, vitaminer och mineraler finns kvar när vi äter dem). Att äta på detta sätt hjälpte familjen enormt och de blev alla mycket bättre och återfick hälsan. Men efter några år kunde Victoria känna hur hennes hälsoförbättringa stannade av och till och med gick tillbaka igen. Hon blev frustrerad och rådvill. Vad göra...?

Hon tänkte att mest logiskt borde vara att vi åt det som våra kroppar är designade att ursprungligen mumsa i sig. Hon började då att studera chimpanser och deras diet. Chimpanser har till 99.6% samma DNA som oss människor, därför vore ett logiskt antagande att vi borde äta likt dem. Hon insåg också att hon trots allt åt väldigt olikat dem. Deras kost bestod nämligen till största dele av bladgrönt och frukt.

När Viktoria började studera innehållet i olika bladgrönsaker insåg hon vilken hälsokälla dessa var. De innehöll mängder av de nyttigheter våra kroppar törstar efter. T.ex. finns det 33 IU A-vitamin i 100 g morot, medans det i samma mängd mortotsblast finns över 6000 IU - en otrolig skillnad. Bladgrönsakerna var inte bara en god källa till diverse vitaminer och mineraler och omega 6. Genom att äta bladen kunde även saltsyreproduktionen i magen öka - många har för lite saltsyra vilket gör det svårt att smälta maten samt att ta upp näringen ordentligt. Faktum är att många äldre som börjar visa symptom på demens kan bli hjälpta av saltsyra och mer B-vitamin. Detta eftersom vi utan tillräckligt med saltsyra (denna produktion minskar med åldern)  inte kan ta upp b-vitamin. B-vitaminbrist leder bl.a. till dåligt minne.

Victoria började mixa de gröna bladen tillsammans med frukt för att få ihop en välsamakande smoothie och började tillsammans med sin familj att dricka dessa varje dag. Hon märkte snart en avsevärt förbättran av hälsan och energin, det samma gjorde hennes familj.

Jag kan verkligen rekommendera denna lättlästa och insiktsgivande bok. Jag stoppar numera själv i mycket större mängd av olika gröna blad i min dagliga morgonsmoothie och håller mig mätt och glad på detta. Ytterligare en sak som jag märkt är att trots att min mage är mycket känslig protesterar den inte ett dyft mot denna dryck.

härt kan ni köpa boken och läsa mer om den: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197992615